Ämnessida TILLITSFULLA RELATIONER – Hur bygger jag upp tillit, och hur mycket ska jag lyssna på mina känslor?

Transkribering av avsnittet

Volontär Johan – 0:16

Hej och välkommen igen till En timme för livet som Mansjouren har och det här är en satsning vi gör för att försöka förändra just vad gäller mäns svårighet att ta och be om hjälp. Tyvärr så leder männen självmordsstatistiken och det är inget bra. Den här föredragsserien som vi håller på med är just till för att försöka förändra detta genom utbildning. Jag heter Johan Andersson och jag är volontär och arbetar på Mansjouren i våra lokaler på Hornsgatan men också via jourtelefon och liknande. Jag ska berätta lite mer om det sedan. Under hösten så fortsätter vi våra samtal och ni kan se vilka samtal vi kommer ha, föredrag som vi kommer ha, på vår hemsida. Bland annat kommer det handla, som idag, om relationer och vi kommer också ha samtal om trauma. om våld i nära relationer och så vidare. Gå in och titta och följ vårt program och se om det är någonting som passar dig.

Mansjouren har funnits sedan 1988 och vi arbetar framför allt med att vara en jourtelefon för män, framför allt män men också de som har relation med män på något sätt. För att få hjälp i sina tankar och känslor och sina handlingar om saker som händer i deras liv. Men det är inte bara telefonjour vi håller på med, vi har också öppet hus på måndagar. Vi har möjlighet till individuella samtal som man bokar med oss. Och vi har parsamtal när det behövs, också samtalsgrupper på onsdagar och på torsdagar. Alla vi som jobbar är volontärer på ett eller annat sätt. Vi är volontärer och medmänniskor och vi är med för att ställa frågor och lyssna på din historia och se om vi kan bidra till att hjälpa dig eller på något sätt.

Idag, det här fördraget som nu kommer, kommer att spelas in så att det finns också möjlighet att lyssna på det i efterhand. Samtidigt som det finns också möjlighet under fördraget idag och samtalet att ställa frågor och då går ni bara in i Youtubekanalen och ställer frågan och så administrerar vi det. Det vore jättekul om ni ställde frågor för det gör det här ännu mer levande. Så, hur kan vi lyckas med att få bra relationer? Idag ska vi ta reda på hur man kan vara framgångsrik i att få tillit till människor och tillit att ha bra relationer. Ett väldigt spännande ämne. Handlar det om den andra eller handlar det om mig själv och vad är det vi i så fall behöver förändra? Ni är välkomna, Liria, Liria Ortiz som är psykolog och författare och föredragshållare. Bland annat så fick hon stora psykologpriset 2017. Välkommen Liria. Tack.

Liria Ortiz – 4:00

Hej kära ni. Mansjouren och jag är jätteglada för att ni är här. Ni lyssnar på oss och förhoppningsvis om ni vill kan ni också sprida de här Youtube-filmerna som det ska finnas. Jag kommer att prata nu om tillitsfulla relationer. Vi alla vill lita på andra, eller hur? Men så lätt är det inte. Och då kommer jag prata lite grann om hur, vad skulle vi kunna göra?

Och jag heter Liria Ortiz, är psykolog och författare och ska inte upprepa det här som Johan redan har sagt. Vad kommer vi att prata om? Jag kommer att försöka täcka in det här med vad är tillit? För att komma ihåg, det finns inte någon given definition, vetenskaplig definition, på vad är tillit. Men vi kommer att prata om det. Vi kommer också att prata om vad är det som hindrar, och lägg märke till, det finns inte heller någon entydighet kring vad är det som hindrar, vad är det som inte hindrar. Varje teori har sina egna förklaringar, så, ni vet att jag kommer att säga allt utifrån mina egna referensramar. Och sen kommer vi att titta på en film som ni förhoppningsvis uppskattar. Och då kom ihåg det som Johan var inne på, ni har alla möjligheter att ställa frågor. Och gör gärna det, det skulle vara jättejätteroligt om ni vill på något sätt vara med.

Så, om vi börjar med det här, vad är tillit? För att börja med, det är en känsla. Det är en känsla som har väldigt mycket att göra i jämförelse med den andras beteende. Jag kan säga att jag litar på den här personen. Men det är en känsla som kommer från mig och förstärks många gånger av det som den andra gör eller inte gör. För vi kommer också att prata om att det finns enorma mängder med föreställningar om vad tillit är, borde vara, när borde, eller ibland använder man sig till och med av ”måste”. När måste vi lita på andra? Och så vidare. Men en sak som brukar vara ganska väsentlig för oss alla är att kunna svara på de här frågorna. Är den här personen ärlig, säger sanningen? Det är en ingrediens i att kunna öka tilliten till någon annan. Det kan vara en kärlekspartner, det kan vara någon i familj, det kan vara en politiker. Är den här personen ärlig? Det är en viktig komponent.

Och sen har vi: Vill den här personen mig väl? För att kom ihåg, tillit är alltid relaterad till oss. Det är vi som gör en sorts bedömning om att kan jag eller kan jag inte lita på den här personen? Och sen håller den här personen sina löften. Det är också en annan ingrediens som brukar vara väldigt, väldigt central. Och sen, jag lagt där in punkt fyra, för att sen finns det såklart alltid personliga komponenter. Som får att göra med vår historia, med andra omständigheter. Det här är väldigt grundläggande, men man kan säga att det här är tilliten och brukar komma med sådana frågor som vi behöver få ett svar på för att kunna gå vidare eller inte med att lita på någon annan.

Och sen, många gånger är det här associerad med vad är det som orsaka brist på tilliten? Hur kommer det sig att jag inte litar så mycket på andra? Många gånger har det att göra med vår historia. Har jag haft relationer när jag var barn till exempel, eller i tonåren, där jag kunde lita på, då kommer det att öka sannolikheten att jag är mer benägen att lita på andra. Om det är tvärtom, då finns det en misstänksamhet redan i början, väldigt snabbt, så fort jag ser någon, så fort som jag ska inleda en sorts kompisrelation, kärleksrelation, då kommer misstänksamheten på en gång. För att kom ihåg, då kommer dessa frågor som vi pratade om tidigare. Aha, kan jag lita? Jo, men kom ihåg mina erfarenheter, de säger nej, du ska inte lita på någon. Så det kommer såklart att påverka mig också i det avseende. Tidigare relationer, som ung vuxen, som vuxen, forskning säger väldigt mycket att vi har lagt väldigt mycket vikt på familjen. Men för tonåringar är det andra tonåringar som påverkar mest. Och det är väldigt spännande, för att om man har haft en vän, som på något sätt vi inte har kunnat lita på, det kommer också att prägla oss. Det kommer att finnas där. Så det är inte enbart familjen.

Det finns alltid andra faktorer som kommer att påverka oss. Normer och värderingar, det kan låta lite krångligt, vad menar jag med här? Många gånger säger våra normer att jag kan lita på vissa personer, eller inte lita på andra personer. Och de normer som finns i samhället, kan jag lita på invandrare, kan jag lita på kärlekspartner, kan jag lita på kvinnor, på män, allt det där kommer och det är normativt många gånger. Och såklart, tidigare erfarenheter påverkar oss. Men vi lever inte på en ö, så normerna i samhället, de aktuella värderingarna i samhället kommer också att påverka oss. De kommer att göra någonting med oss.

Trots att, såklart, vi har den där illusionen att vi bestämmer själva. Men kära ni, forskningen visar tyvärr att det inte är så. Egentligen påverkas vi hela tiden. Men såklart, som människor, har vi det där behovet att det är jag som bestämmer. Ingen kan påverka mig. Men den dåliga nyheten är: så är det inte. Den goda nyheten är: vi kan ifrågasätta det, bli mer medvetna och sedan vara mer uppmärksamma på vilka beslut jag tar, så att de egentligen kommer från mig. Det här är någonting som kommer många gånger.

Jo, jo, Liria, men jag litar alltid på fel person. Vad är det som händer? Delvis, såklart, har det att göra med vår historia. Att vi kanske letar efter några personer som kommer att göra oss besvikna. Och det låter galet, det låter som en stor paradox, men så är vi skapade, vi människor. Om jag har en bild att alla andra vill mig illa, då är det tyvärr ofta så att, för att bekräfta min bild, jag kommer att välja just den typen av personer. Den goda nyheten är att de här mönstren kan brytas. Tack och lov. Och vi kan vara annorlunda, agera annorlunda.

Men någonting som kommer också många gånger, men vad tusan ska jag göra åt det här? Jo, observera mer personens beteende än vad personen säger. Ett typiskt exempel är våld i nära relationer. Där är det väldigt vanligt att våldsutövare säger ”jag älskar dig” samtidigt som de misshandlar personen. Och de allra flesta våldsutsatta säger ”nej, men du fattar inte, hen älskar mig, jag älskar hen.” Och då fastnar man att hen säger jag älskar dig. Jo, fine, perfekt, men vad gör personen? Om vi tittar mer på beteende, är personen konsekvent och, lägg märke till att vi såklart inte alltid kan vara 100% konsekventa, men någorlunda konsekvent mellan det som personen säger och gör. Då kan vi säga vi kan börja lita på personen så småningom. Men om det finns ett stort glapp, då skulle jag säga: lita inte på den personen. Om personen säger saker men det finns ingen konsekvens på beteendenivå. Problemet är så klart att vi vill så gärna tro på vad den andra säger. Då bortser vi från alla signaler som inte stämmer.

Och samtidigt i vårt samhälle, många gånger när man pratar om beteende, pratar vi som om det är något ytligt. Det som räknas är känslorna. Och med all respekt, känslorna utan beteende, det är omöjligt. Det är bara att vi uttrycker dem på olika sätt, men om vi inte tittar på vad personen gör och vi lyssnar bara på det som personen säger, kommer det tyvärr att bekräftas. Det här att ”aha!” vi har litat en gång till på fel person. Och sen, det här vet jag att många av er inte kommer hålla med mig så klart. Men hur kan man bygga upp tillitsfulla relationer?

Det första är att sluta tro på alla dessa föreställningar. Lögner, skulle jag till och med vilja påstå, om tilliten. Vad det är, hur det ska vara, när måste vi lita eller inte lita på andra. Och ni är själva fria att inte tro på mig. Ställ gärna frågor och berätta vad ni tycker och tänker sen när vi slutar med den här delen. För att, hur kommer jag fram till det här? Många gånger tar vi inte det som är. Och varför det? För att om jag kommer fram till att jag inte litar på någon, det gör ont. Och samtidigt jag blir för den andra, ”vadå, litar du inte på någon? Vilken sorts människa är du? Du, det där kan inte stämma. Så kan det inte vara. Det borde vara så…” och då hamnar vi i fällan. När jag hamnar i fällan att jag borde lita på min partner, jag borde lita på min familj, jag borde lita på min terapeut. Vi är fel ute. För att vi borde ingenting egentligen.

Tilliten är en process som kommer med tiden. Och jag har haft många personer som har sagt, det första som de har sagt till mig när de kommer är, ”du ska se, jag litar inte på någon”. Jag säger, utifrån din historia är det det klokaste du kan göra. Jag litar inte på dig heller. Och så klagar de och säger, ”men vad då!?” Tilliten är någonting som växer fram. Jag kan inte veta om du är redo att göra en förändring eller inte. Just nu sitter du där, det är första gången vi träffas, vad vet jag? Så klart, det är någonting som vi kommer arbeta tillsammans med och vi får se. Men du behöver inte lita på mig. Utan du är där, jag är tacksam att du har kommit och vi kommer att börja jobba och sen vi får se. För mig är det en process. Och då är vi, för att förklara mig bättre, i det som är. Om vi skulle befinna oss i det som borde vara, ”du, jag är en terapeut, jag är psykolog, du måste lita på mig!” Då, om vi utgår ifrån borde vara, föreställningen är en lögn och vi bör se ifrån det som är verkligheten. Om vi utgår ifrån det som är, då händer andra saker. Och kom ihåg, det här gäller vänner, familj, kärleksrelationer, allt möjligt. För det är ganska vanligt att ”tilliten måste kännas på en gång”, säger många. Varför det? Och sen att jag borde lita på. Och sen, jag skriver det andra, för det är alltid så, det finns andra faktorer. Det är säkert att om ni funderar på det här, hittar ni massor med andra. Jag nämnde bara några få, men det finns andra faktorer som på något sätt tillhör den där borde vara. Som för mig är ett hinder för riktigt autentisk tillit.

För att förklara mig lite bättre med det här. Titta gärna på den här bilden. Om vi säger att det som är, är att man känner ”nej, jag litar inte på andra”. Och ”nej, det där med att lita på andra gör ont, jag måste skydda mig.” Då gör den här verkligheten ont. Men det ger dig också möjligheter att utvecklas, att vara friare. Att, okej, utifrån den relationen som du har med någon annan, att kunna säga okej, kan jag lita, kan jag inte lita? Och se det här. Och kanske är ordet processen lite flummig. När jag säger process menar jag den här interaktionen som du har med den andra. Som består av känslor och beteende, allt det där som man gör, man säger, ibland det man inte säger, hur man stödjer andra eller inte. Så kommer det bidra till att okej, jag kan lita på dig eller inte. För att, här har vi en faktor som jag skulle vilja uppmärksamma er på. Säg att jag lär känna en ny person, mina signaler säger ”lita inte på den här personen, lita inte”. Och det som är intressant är, och mitt förslag är, lyssna på den känsla som kommer. Men ifrågasätt den. Varför det?

Säg att jag har en historia om att inte lita på någon. I min familj var det omöjligt att lita på någon och så vidare. Och den personen som jag träffar liknar en kusin. Och jag har en väldigt dålig relation med min kusin och jag litar inte på min kusin. Men du liknar min kusin. Då säger min hjärna, och kom ihåg, min hjärna vill hjälpa mig. Men min hjärna kommer att säga, ”Liria, lita inte på den här personen”. Men det är utifrån min historia. Men om jag parkerar den där, jag lyssnar på den signalen, okej, var försiktig här. Men ger personen en chans. Kanske stämmer det, kanske inte. Det vet jag inte. Men jag kan inte äga sanningen a priori. För att vi är många gånger väldigt präglade av tidiga erfarenheter. Och då såklart, det som är krångligt kanske är det här, att samtidigt som vi måste lita på våra känslor, de säger någonting. De vill värna oss för någonting. De vill hjälpa oss. Men samtidigt är de lite luriga. För ibland kommer de i tid och otid och säger ”var försiktig med den här personen”. Kanske därför att det kommer några minnen från det förflutna. Men det kanske inte har någonting att göra med nuet. Så därför menar jag, lyssna på signalerna.

Och den andra är det här med känslor. I vår kultur säger man väldigt mycket att man måste lita på sina känslor. Men kom ihåg, det här är en sanning med många modifikationer. Jag brukar säga, känslorna vill hjälpa oss. Men ibland är de lite luriga, för att i sin strävan att hjälpa oss, larmar och larmar och larmar de. Och kanske vi får ångest, rädsla, depression, allt möjligt. Men kanske är det obefogat. Därför måste vi lyssna men samtidigt vara lite aktsamma.

Men hur vet jag det? Konsultera andra. Det behöver inte vara en terapeut. Vänner, det finns massor med forum, hjälplinjer nu för tiden, för att sortera de där och kunna se. Det andra är, hur bygger man upp tillitsfulla relationer? Jag kommer att nämna några saker, men kom ihåg, det finns såklart många andra sätt. Det jag kommer att tänka på just nu är det här, börja med dig själv. Kom ihåg, den andra kan inte läsa dina tankar. Trots att du och den andra kanske är jättekära, bästa vänner, ni har känt varandra hela livet. Den andra kan inte läsa dina tankar. Du behöver säga, kommunicera, vad det är du vill, vad det är du behöver i så fall, innan den andra kan göra någonting eller inte. Och utifrån det kan du dra slutsatsen: kan jag lita på den här personen eller inte? Och för att kunna göra det, någonting som vi behöver, är kommunikation. Och därför kommer den här filmen.

Filmrösten – 22:06

Känslogrejen. Att utgå ifrån sig själv och nå fram med sin kommunikation.

Du har alltid rätt till dina egna känslor och upplevelser och att sätta ord på dessa gör dig tydligare som person, både inför dig själv och andra. Men ibland är det svårt att sätta ord på vad som känns, framför allt om det är laddade situationer eller i viktiga relationer. Då kan det vara svårt att göra sig förstådd och samtal riskerar att leda till konflikt istället för förståelse och kontakt. Då kan det hjälpa att träna på kommunikation som gör att du når fram.

Något som är viktigt för att nå fram med sitt budskap är att utgå ifrån sin egen upplevelse. Att prata utifrån ett jag-perspektiv, som att säga ”jag känner mig…, jag tänker att…, jag behöver…”. Att ta emot kritik kan vara laddat för många människor. Ett sätt att ta udden av laddningen är att uttrycka ett tydligt önskemål istället för ett klagomål. Därför kan det vara bättre att lägga fokus på vad det är du önskar istället för det du är missnöjd med. Som att säga ”jag tycker det är så skönt när vi har ordning hemma, kan du tänka på att hänga upp handduken efter dig?”

I en konflikt är det lätt att få dömande tankar om den andre. Du kan tycka att någon är lat eller är oansvarig eller att personen inte bryr sig om dina behov. Att fokusera på dömande tankar riskerar att göra dig arg, vilket gör det svårare att nå fram. Utgå istället från hur det känns i dig, hur situationen påverkar dig och vad du önskar av den andre. Så istället för att säga att någon är lat, så kan du säga ”jag blir stressad av att vi inte har någon struktur för städningen hemma. Kan vi göra en planering för hur vi delar upp hushållssysslorna så jag vet vad som gäller?”

Att utgå ifrån sig själv kräver ofta mycket träning och att du aktivt stannar upp och reflekterar över hur du bäst ska kommunicera det som är viktigt för dig.

Sammanfattning: Öva på att vara tydlig. Att nå fram kan vara svårt. Prata utifrån ett jag-perspektiv. Du har rätt till dina upplevelser och känslor. Fokusera på det du vill. Berätta vad du vill och önskar för att göra dig tydlig inför andra. I vilka situationer är det svårt för dig att göra dig förstådd? Hur gör du för att prata om sånt som är viktigt för dig? Fler filmer hittar du på känslogrejen.se.

Liria Ortiz – 25:27

Nu har vi tittat på en film om kommunikation. Det finns enorma mängder med filmer om kommunikation. Det bästa, som förslag, är att prata gärna med kompisar, vänner eller någon annan. Hur kan jag säga det här? Där har vi också problem med vår hjärna. Jag kanske har kommit överens med mig själv att jag ska säga något till någon av er. I mitt huvud är allt tydligt och klart. Jag ska säga A, B, C, och så vidare. Sedan kommer jag till situationen och har glömt hälften, eller blir nervös och säger något som jag egentligen inte tänkt mig. Ett klassiskt exempel är när man har tänkt att man inte ska anklaga. Sedan är man där och vad är det första vi säger? Du, för att som du vet, bla bla bla. Då blir det inte så bra. Så, öva gärna. Är det jättesvårt att säga det, skriv. Det kan också vara ett sätt att läsa och sedan kan man fortsätta kommunicera med personen. Men jag är en av dem som säger att det där med att rensa luften tycker jag inte om. Det handlar inte bara om att kommunicera, det är hur vi kommunicerar. Jag har sett enorma mängder med situationer där kanske ett par har kommunicerat med varandra, men i och med att de inte vet hur man gör, så har de fördjupat konflikten. Det som är tänkt som är ett sätt att komma närmare varandra har egentligen resulterat i något annat. Därför är mitt förslag att kommunicera gärna, men samtidigt öva på det.

Vad mer kan du göra? Kom ihåg att: Lyssna på känslorna, men lita inte 100% på dem. Ibland vet vi att känslorna stämmer och då såklart ska vi lita på dem. Men ibland, när vi är tveksamma, så är det inte alltid lätt att veta om min känsla stämmer, kommer från det förflutna eller något annat. Konsultera andra. Jag vet att jag tjatar med hjälplinjer, men det finns enorma mängder med hjälplinjer som man kan ringa, bland andra Mansjouren. Ring och säg att du har dessa tankar, jag är osäker, jag har ingen aning, vad ska jag göra? På grund av min historia blir jag väldigt förvirrad. Då kan du bolla fram och tillbaka med någon annan och förhoppningsvis också komma till ”aha! Det är det här som det handlar om.”

Det andra har också att göra med en själv: Be om hjälp. Det är inte lätt att lita på andra om vi har en historia som säger att du inte ska göra det. Och samtidigt finns det mycket press i samhället på att du måste lita på andra, du måste lita på din partner, du måste. Man måste ingenting. Det beror väldigt mycket på vad är det som vi känner, hur vi känner och på vilket sätt. För mig är det samma sak med det där med förlåtelse. Ibland tjatar man så jättemycket om det att man, som jag ser på saken, gör våld på personen. ”Du måste förlåta, du måste lita.” Och tills dess gör den som inte vill lita på eller förlåta våld på sig själv. ”Jag måste…” Nej, du måste ingenting. Du måste hitta ett sätt att förhålla dig till de andra där du kan bygga upp en relation så som du kan, så som du vill. Ibland kan vi visa saker och ibland kan vi inte. Men om man ber om hjälp, får man många gånger mer tid. Man kan rensa tankarna. Och de här känslorna brukar skapa väldigt mycket smärta, psykiskt smärta och förvirring. Och det är då när jag säger be om hjälp. Jag vet att det kan kännas jättejobbigt att be om hjälp och ”vadå, det är lätt för dig att säga.” Kalla det på ett annat sätt. Ha ett samtal med någon annan. Men på något sätt närma dig någon annan där du kan ha någon dialog. Där du kan på något sätt komma i kontakt med någon annan. Låt mig se, vad fint har jag skrivit här? Det där har att göra väldigt mycket med det här:

Gå i din egen takt. Verkligen, tvinga dig inte till något. Jag vet, jag tjatar mycket, jag upprepar det här, kom ihåg, tillit är en process. Så, och den andra är, prata med den andra personen. Det är lätt för den andra att förstå att det handlar inte om hen. Utan okej, om jag säger till någon annan, ”du vet du vad, på grund av min historia, mina erfarenheter, har jag det lite svårt. Därför ber jag dig att gå lite sakta i det här med tilliten. Men som sagt, det handlar inte om dig, det handlar mest om mig och därför…” Och då, många gånger är det så, när vi förstår varför den andra beter sig som hen beter sig, blir det mycket lättare. I alla möjliga relationer. Och för att börja avsluta, en sak som jag skulle vilja säga, och det är i linje med att inte göra våld på sig själv. Ha medkänsla med dig själv. Om du känner att ”jag vill, men jag kan inte”.

Okej. Det är okej.

Ha medkänsla, det är som om du skulle titta på någon annan som inte kan göra någonting. Och många gånger är vi mycket snällare mot andra än mot oss själva. Okej, jag gör mitt bästa, men jag kan inte komma längre fram – just nu. För att kom ihåg, du är också en människa som är i förändring. Kanske kan du inte lita idag, men vi vet inte. Och den bästa nyhet som jag kan ge dig är att det finns väldigt mycket forskning som säger att om vi inte har haft tillitsfulla relationer i den förflutna, är vi inte dömda att det ska vara så i framtiden. Utan vi har en förmåga att reparera, jag kommer inte på något bättre ord just nu. Det handlar väldigt mycket om att göra om, kanske är ett bättre ord. Att kunna göra om det här, okej, jag hade inte tillit i det förflutna, men nu i kontakt med andra människor som har visat andra saker, som har visat kärlek, tillit, då kan jag bygga upp den där. Så ge dig en chans och var snäll mot dig själv. En jättestor kram till er.

Och nu, förlåt, jag glömde. Frågor? Jag finns på Youtube, Facebook, allt möjligt. Så vill ni kontakta mig via dessa medier, det kan ni jättegärna få. Och ett önskemål: Häng kvar, cirka 30 minuter. Nej, sekunder. Förlåt, 30 sekunder, inte minuter. Och sen återkommer vi och vi kommer ha en dialog med Johan och ni kan ställa frågor.

Volontär Johan – 33:10

Hej, nu är vi tillbaks igen. Nu ska vi ha ett litet 30 minuters samtal. Och lite om det som Liria har talat om. Vi har några frågor som vi har fått in, och jag har några frågor som jag har förberett, som jag tänkte ställa till Liria. Jag tyckte det var spännande det här. Och vet du, det som hände med mig, det var att jag fick en flashback på mig själv. Jag kommer själv från en dysfunktionell familj och jag lärde mig att inte lita på människor, samtidigt som jag hela tiden hade en förhoppning om att kunna lita. Och jag har märkt sen i mitt liv hur stark tillit jag har i grunden till människor. Jag har en väldigt stark tillit till att, mitt första intryck är, jag litar på. Mitt andra intryck kan vara någonting annat. Och vad som är speciellt är också, jag är uppväxt i Malmö och med den skånska dialekten som jag tyvärr har förstört på något sätt. Men så fort jag möter någon som talar skånska så känner jag gemenskap och där väcks en känsla av att lita på. Det bara kom nu, var inte alls förberett, men det var spännande. Kan du kommentera det lite kort?

Liria Ortiz – 34:28

Jag tänker på det här, att det är sådant som din hjärna vill hjälpa dig med. Jag säger, där har du någonting gemensamt. Den här personen kan du lita på. Och varför säger jag att egentligen det är falskt? För du har ingen aning. Jag kommer ihåg en väninna som en gång, (jag kommer från Uruguay), som sa att ”nej, men jag kan inte lita på dem bara för att de kommer från Uruguay”. De är individer. Och några som kommer från Uruguay kommer jag lita på, andra inte. Och så är det. Men det finns en känsla av gemenskap, där vi längtar efter det. Och då kommer, ah, från Malmö, från Skåne, ah, då litar jag. Eller, ah, de kommer från Uruguay, vad roligt. Jag kan känna det också. Och framförallt, det finns vissa ord som jag har inte lyssnat på väldigt länge. Så här, aa, vad skönt. Men egentligen finns det som sagt, det är en fin känsla, men det är som med alla dessa känslor, att njuta av dem medan de varar. Men samtidigt, okej, roligt, men aha, kan jag lita på den här personen eller inte?

Volontär Johan – 35:45

Ja, det var ju spännande och tack för att du gav mig den känslan. Det här med tillit, eller snarare brist på tillit, det kan ju egentligen vara så att det är ju ett världsproblem. Det är ju det som också väcker väldigt många olika typer av, många olika typer av relationer väcker ju olika typer av känslor och det skapar ju också den här känslan av att vi är oense, vi kan inte lita på varandra, det skapar krig och människor blir utsatta. Så att det här är ju liksom ett, jag insåg när jag skulle förbereda det här, hur oerhört viktigt det är. Samtidigt som jag i en relation på ett arbete kanske har en chef som jag är beroende av och behöver förhålla mig till, fast jag ändå inte litar på människan och så länge jag jobbar kvar så måste jag fortfarande hitta ett förhållningssätt. –Ja. Och hur gör man då? För att man kan ju inte förkasta den personen eftersom den betalar mina räkningar. Så hur gör jag då?

Liria Ortiz – 36:53

Men du använder det ordet som jag tycker är bäst, förhåll dig till den personen. Du behöver inte lita på din chef.

Volontär Johan – 37:01

Nej, men jag kan fortfarande ha en relation.

Liria Ortiz – 37:04

Precis. Du kan fortfarande ha den här typen av relation med din chef och kanske i vissa områden litar jag. Min chef betalar min lön i tid, min chef håller vissa saker, andra håller… För jag tror att då är det att vara mogen. Att vi förhåller oss hela tiden och inte litar blind på någonting eller vi misstänker någon annan på något. Utan ge en chans och se och hitta, precis som du var inne på.

Volontär Johan – 37:39

För så menar jag kan ju också vara i en kärleksrelation. Jag har vissa saker som är helt fantastiska, men det finns andra saker som är bedrövliga och som också är en brist på tillit. Men låt säga i sexet så är det helt fantastiskt och vi är duktiga på att vara praktiska mot våra barn och får ett fungerande hem. Men det finns vissa områden som är icke tillit. Men ändå så vill vi få det att fungera. Jag vill och kanske också den andra.

Liria Ortiz – 38:11

Precis för att där kommer det här att om jag kräver att den andra ska bete sig och vara precis som jag vill och jag vill lita hundra procent. Jo, där har du problem. För att vi människor är inte perfekta. Jag kommer att göra den andra besviken och den andra kommer att bli besviken på mig. Efter de sex månader förälskelse, vi vet att det brukar vara så. Men då kommer det ett annat begrepp som är den här, kan jag acceptera den andra? Okej, den andra har brister. Men okej, kan jag leva med dem?

Volontär Johan – 38:52

Ja, okej. För att jag får det där andra liksom.

Liria Ortiz – 38:55

Och samtidigt så är jag inte heller perfekt. –Nej, nej. Det här är lite pinsamt, men när jag var ung, det verkar som att jag trodde att jag var perfekt. Och jag var i terapi och min terapeut sa, men okej, Liria, den andra är inte perfekt. Hur perfekt är du? Wow! Precis! Och det låter sådär självklart, men det var på den tiden inte så självklart för mig. Utan när jag kunde på riktigt känna, men Liria, vänta, du är inte heller så jätteperfekt. Så det öppnade sig att om jag skulle kräva allt som jag krävde på den tiden från en relation, vad vet jag, jag skulle flytta till Sibirien, jag vet inte.

Volontär Johan – 39:38

Vi har fått en fråga från en lyssnare som jag kan läsa upp här, som står så här: Kan man skynda på tillitsprocessen i en relation med små steg? Exempelvis genom att blotta små bitar av sårbarhet i taget och se hur personen beter sig. Kan du kommentera det?

Liria Ortiz – 39:56

Ja, det kan man göra. Och det är en klok fråga. Tänk på att alla saker som du vill prova på och som kan bidra till att du kan börja känna, jo, jag kan lita på den här personen. Gör det. För att det säger någonting om dig. Du känner dig bättre än någon annan. Så du vet precis att okej, om jag gör så, om jag börjar på det här viset, då kan jag bygga upp. Men om det går att skynda på, det kan jag inte svara på, för då skulle jag behöva träffa dig och veta lite mer om hur det är med dig. Och om det är, okej, kanske inte rätt ord, men om det skulle gynna dig att skynda på eller inte, beroende på din historia.

Volontär Johan – 40:43

Hur vet man att man är i en situation där man själv har brist på tillit till någon? Är det självklart att det alltid är tydligt?

Liria Ortiz – 40:58

Det är en himla bra fråga. Nej, det är inte alltid självklart, men kanske, om du använder det motsatta ordet, blir det lite lättare. Är jag misstänksam så fort jag träffar någon annan? Då är det en stark signal. Okej, för såklart att vara misstänksam är befogat många gånger. När man säger att gång på gång på gång är jag misstänksam, då handlar det inte om någon annan, det handlar mest om mig. Och om man börjar där, har jag alltid varit misstänksam? På vilket sätt har jag varit misstänksam? Vill jag vara misstänksam? Och då kan man gå till den motsatta, vill du lita på andra?

Volontär Johan – 41:43

Jag tänker på det här med situationer, våld i nära relationer till exempel, så har vi också begreppet normalisering.  Och normalisering skapar ju, i den som är utsatt, en förflyttning i rummet. Och den förflyttningen kan ju då också sudda bort eller dölja den brist på tillit som jag har. Och jag får tillit, fast jag kanske egentligen inte har det. Det är en så kallad falsk tillit på något sätt.

Liria Ortiz – 42:13

Utifrån mitt perspektiv handlar det inte så mycket om falsk tillit, utan mest om när personen tror mer på den andra än på sig själv. Personen känner att, om den andra säger, ”men det är du som inte litar på någon” och jag tror på det, och ser inte på beteendenivån, men den andra säger hela tiden kränkande kommentarer, förminskande kommentarer. Och så klart, i den där normaliseringsprocessen är det jättesvårt. Om det är någon gång man blir förvirrad är verkligen det. För att det finns signaler från en själv som säger, jag måste inte lita på den här personen, jag ska inte. Och den andra som säger, det är ditt fel. Det är på grund av dina föräldrar egentligen, det har ingenting att göra med mig. Så i sådana fall skulle jag rekommendera: lita gärna på det du tycker. Gör du inte det, ring en hjälplinje. För det är jättesvårt att själv komma fram många gånger.

Volontär Johan – 43:19

Men om man har normaliserat så har man ju på något sätt… något som tidigare inte har blivit accepterat. Hur ska man då kunna lita på sig själv?

Liria Ortiz – 43:31

Precis, och då konsultera andra.

Volontär Johan – 43:35

Men hur vet man det om man är i någon miljö man tror att man är i tillit fast man egentligen kanske inte är det därför att någon har förflyttat mig i rummet?

Liria Ortiz – 43:45

Men tänk på det här. Trots normaliseringsprocessen, och den andra säger det är du som är dum i huvudet. De allra flesta våldsutsatta är lite ambivalenta. Någon gång börjar de tänka på kanske. Det blir inte någon bestämd uppfattning. Men kan det stämma? Och då i dessa stunder rekommenderar jag starkt att ringa en hjälplinje. Prata med någon annan som kan hjälpa dig i det här. För ambivalensen brukar finnas där. Jag ska inte gå in så mycket, men i början finns det ingen ambivalens. I början är det där att den andra kommer att förändra sig. Hoppet är på 100. Men tack och lov, det är en av de få gånger som man hoppas att hoppet minskar. Och det händer så småningom.

Volontär Johan – 44:41

Vi har ytterligare någon kommentar eller en fråga. Hur kan man öva upp tilliten till sig själv? Alltså förmåga att välja bra partners, lita på att man känner rätt och så vidare.

Liria Ortiz – 44:56

Oj, väldigt intressant fråga. Och jag kanske ger dig inte det svaret som du förväntar dig. Väntar inte på att du ska hitta rätt. Det vet du inte. Utan det som jag förslår, ge en chans och kolla. Det finns massor med myter, föreställningar om när vi ska träffa rätt person. Men utifrån det vi pratade om tidigare, om vi tänker på det här. Egentligen är de andra inte perfekta och inte vi heller. Så kanske jag träffar en person som jag känner är rätt för mig idag i den här stunden. Men kanske om en månad, om ett år känner jag att den här personen inte längre är rätt. Och så är det. För att så är livet. Så bygg upp tillit utifrån dina egna förutsättningar. Var ärlig med den andra om vad du behöver för att lita eller inte. Men lägg inte hela ansvaret på den andra. Utan ta ansvar. Du behöver också kanske arbeta med dig själv. Det är någonting som byggs upp tillsammans. Men jag vet inte. Det här kan låta väldigt antipatiskt. Men leta inte efter den rätta. Den rätta finns inte. Det finns människor som är rätta i stunden. Men inte mer.

Volontär Johan – 46:19

Nu kommer det fler frågor här:  Liria, du nämnde något om att tilliten kan skadas genom hur det är i tonåren med kompisar. Så om man blir ordentligt sviken av kompisen i 12–13-årsåldern, kan det förklara tillitsproblemen senare?

Liria Ortiz – 46:41

Ja, det kan det. Jag tar ett steg tillbaka. I stunden när jag pluggade, det jag lärde mig är att all den här tilliten, och andra känslor, kommer från familjen. Men sen visar forskning: Nej, inte bara det. Utan tonåringar etablerar relationer med andra tonåringar. Och säg att du har haft en kärleksrelation. Du har blivit avvisad eller någon kanske har varit otrogen mot dig. Eller något annat som har skadat dig. Då kan det såklart finnas kvar inom dig senare. För att sen så fort du ska inleda en annan relation, då kommer det komma en påminnelse: Oj, men jag har blivit sviken, så kanske blir jag sviken igen. Så jo, det kan påverka. Men jag vill säga en gång till det här: Kom ihåg att ingenting är permanent. Såklart, genetiskt sett finns det saker som är permanenta. Men när det handlar om det här, om du känner att du har blivit skadad när du varit tonåring. Du kan arbeta med dig själv. Du kan göra saker för att bygga upp andra relationer. Och all forskning säger att det går. Och det är fantastiskt. Vi är inte dömda att vara olyckliga och inte lita på andra. Så verkligen, kämpa på om så är ditt fall.

Volontär Johan – 48:07

Tack. Det var en annan fråga här. Det finns ett begrepp som heter sjukdomsnytta. Och sjukdomsnytta på det sättet att det jag skapar, det jag får till mig, som brist på tillit, har ett värde för mig. Det har en nytta för mig på något sätt. Därför det bekräftar någonting. Du nämnde lite kort om det. Kan det vara så att allt det här med tillit i all sin del har att göra med mig själv? Och mina förväntningar och hur jag vill att det ska vara? Och att jag egentligen, sjukdomsnyttan är, jag vill bara få det bekräftat. Om och om och om igen.

Liria Ortiz – 48:57

Jag kanske skulle kalla det annorlunda. Men det du säger är himla bra. För att det handlar många gånger, precis som du beskrev. Jag förväntar mig så många saker, så stora saker från andra. Att jag är den som misslyckas med det. Det är som en självuppfyllande profetia. Om du inte är perfekt, om du inte fyller alla mina behov, då kan jag inte lita på dig. Men då är det inte ditt problem. Det är mitt problem. För att jag har lagt på dig ett ansvar som inte är ditt. Utan det är mitt ansvar. Så det kan hända. Det är fantastiskt att du har tagit upp det. För att det är någonting som vi måste vara lite försiktiga med. Innan vi säger att jag inte kan lita på andra, kanske arbeta med oss själva och kunna se precis det. Vad förväntar jag mig av andra?

Volontär Johan – 49:51

Då kan man ju säga att tilliten är någonting som är helt min egen. Om jag inte litar på dig så är det jag som ska ha tillit eller inte. Det har egentligen inte alls med dig att göra hos mig själv. Utan det bara har med mig att göra. Jag äger den frågan. Ja, det stämmer.  Då ska vi se här. Det var någonting. Det kommer ytterligare frågor här. Vad spännande. Hur kan man öva upp och bli trygg med att ens känsla är valid och inte bara en rädsloreaktion?

Liria Ortiz – 50:34

Himla bra fråga också. Jag skulle säga såhär. Säg att du får en känsla som varnar dig för någonting. Kolla gärna: Har jag känt den här tidigare? Jo, varje gång jag närmar mig en annan person. Då får du en signal att det kanske är rädslan och inte någonting som är befogat. Och sen det andra, prova att ta små steg för att kunna se okej,  jag tar det här första steget. Lita på personen inte 100%, men lite grann. Vad händer då? För att allt det här kommer ge signaler också. Och samtidigt, här händer… Tack för den frågan förresten. Här händer det fantastiska! Interaktion med andra. Om du ser ”nej, det här kommer från mina rädslor”. Eller ”nej, jag kan lita på den här personen.” Fantastiskt. Kärleksfullt. Och då kan du bygga upp tillit igen. Men den första är, för att säga det är väldigt enkelt, kom ihåg att kolla med det förflutna om du har känt och sett det här beteendet eller känslorna tidigare. Och det är det. Och annars: ge en chans och prova på.

Volontär Johan – 52:01

Finns det sätt att leva, eller livssituationer som skapar större brist på tillit än andra? Eller är det random? Det kan drabba vem som helst.

Liria Ortiz – 52:15

Det kan drabba vem som helst. Men såklart finns det situationer som kanske gör att vi… att den där bristen på tilliten utvecklas mera. Och vi kanske har några skillnader här. Säg att man kanske inte litar på politiker. Men då är det en grå massa. Politiker. Det är helt annat om jag säger att jag inte litar på dig. För då finns det någonting i relationen. Men den andra är för att jag kanske har sett vissa saker, dragit vissa slutsatser. Jag kanske förväntade mig jättemånga förändringar från de här politikerna och de har inte kommit. Det är som på två nivåer på något sätt. Därför säger jag att det där med att inte lita på andra, det är någonting jag ser när jag observerar den andra. Jag ser den och så kan jag lita på den eller inte.

Volontär Johan – 53:18

Men kan det vara så att om man kommer från en dysfunktionell familj så är risken större? Kommer man från en trygg familj så är risken mindre? Kan det finnas en sådan uppdelning eller är det fortfarande så att det kan drabba vem som helst?

Liria Ortiz – 53:34

Säg att du kommer från en dysfunktionell familj då ökar förutsättningar för att du inte litar på andra. Men säg att du samtidigt i tonåren har väldigt goda vänner. Det händer många gånger att tonåringar formar sin egen familj. De litar inte på andra men de litar på dem, i gruppen. Och då repareras man lite grann.

Volontär Johan – 54:00

Jag tänker just på min egen del som kommer från en dysfunktionell familjesituation, men som jag på något sätt ändå har ett helt annat förhållningssätt till det där. Jag har gjort precis tvärtom.

Liria Ortiz – 54:14

Men du har säkert arbetat med dig själv, Johan?

Volontär Johan – 54:17

Ja, det är ju en del av det också så klart.

Liria Ortiz – 54:19

Och då tror jag att det beror väldigt mycket på det. Men säg att du inte hade gjort det och dessa tankar som kommer från din familj eller erfarenheter, bättre sagt, hade fortsatt så och du hade aldrig arbetat med dig själv. Men i och med att du har gjort andra saker har du också brutit det där. Och det är fantastiskt, verkligen.

Volontär Johan – 54:42

Vi börjar lite sakta och går mot ett avslut. Det skulle kunna pågå länge till. Men vi måste  sätta punkt. Jag har kvar en fråga. Och det handlar om dig, Liria. Jag är lite nyfiken på hur det är med dig och tillit? Och har du upptäckt att du inte hade det, och vad gjorde du åt det? Och lyckades du? Kan du berätta lite om det?

Liria Ortiz – 55:19

Jag är inte den mest tillitsfulla personen i den här världen. Och det har att göra med min familj också. Min familj var inte heller den bästa familjen i hela världen, Det fanns i grunden en misstänksamhet. Men många av de saker som jag berättade nu har jag tillämpat på mig själv. Först och främst att inte göra våld på mig själv. Jag måste inte lita på min man. Utan vi får se i relationen. Och nu har vi varit tillsammans i 20 år och då kan jag säga att ja, jag litar på honom i det avseende. Litar jag på honom 100 procent? Nej, det gör jag inte. För han har också sina skavanker. Och då i vissa avseenden litar jag 100 procent. I andra är jag lite mer tveksam. –Vet han om det? Jo, det vet han. –Litar han på dig? Han säger ja. Lite vid sidan av, just nu skriver jag om otrohet och då har jag ställt frågor. Och då började vi prata om saker som vi aldrig pratat om i 20 år. Jaha, och hur skulle du betrakta att jag är otrogen? Vad är otrohet för dig? Och då, jag kan inte säga vad för att respektera honom, men han nämnde någonting som jag inte tyckte att det var otrohet. Och då frågar jag, vad är otrohet? Och då var han inte heller så överens. Då visar det sig att vi litar på varandra i vissa avseenden, i andra är vi lite sådär. Jaha, kanske, kanske inte. Men jag tillämpar väldigt mycket den här… Framförallt när jag ser personer som jag har fördomar. Och då kommer såklart den där tilliten minska kraftigt. Och då har jag lärt mig, okej, Liria, vänta. Vänta och se. Om det bekräftas, fine. Om det inte… Men inte lita på den där som kommer omedelbart.

Volontär Johan – 57:28

Så du går hem och betraktar och kontrollerar lite?

Liria Ortiz – 57:31

Nej, jag fortsätter relationen med personen och sen visar det sig. För att kunna göra det, då… Det här är för mig också en myt, att man måste berätta alla hemligheter för en partner. Nej, jag provar mig fram, relationen visar sig och jag menar, jag ger en chans till relationen och sen får vi se vad som händer i det.

Volontär Johan – 58:00

Tack så mycket. Avslutningsvis så tänker jag, kan du ge tre handfasta tips just omkring tillit för de som lyssnar här idag? Tre tips. Du har ju varit inne på dem, men om du kunde sammanfatta dem på något sätt?

Liria Ortiz – 58:19

Jag ska börja med att säga vad du inte ska göra: Du ska inte göra våld på dig själv. Om du känner att nej, jag kan inte lita på andra, ta gärna hjälp, prata med andra. Det behöver inte vara en professionell person, men prata med andra, kolla med andra, prova dig fram i det här och sen, ha hopp. Det kanske inte är så handfast, men om du inte litar på någon idag, innebär det inte att du inte kommer lita på andra i framtiden. Det är den där, så som Johan berättade nu, han arbetade med sig själv, trots dåliga förutsättningar, då kommer det. Och det är precis som det är, att kanske om du arbetar med dig själv, kanske saker och ting händer inte idag, men dom kan hända i framtiden. Och det är det som är fantastiskt tror jag. Vi kan utvecklas, det kan vi verkligen.

Volontär Johan – 59:19

Tack så hemskt mycket Liria. Det var fantastiskt härligt. Tack för er deltagare för denna timme. Vi har faktiskt redan nu på torsdag ytterligare ett sånt här fördrag som kommer handla om trauma. Och har du inte anmält dig tidigare, så anmäl dig efter detta möte och du gör det på vår hemsida. Där kan du också hålla koll på ytterligare videomöten som vi kommer ha under hösten. Vi ses nästa videomöte eller på annat sätt. Tack ska du ha. Hej då.